3:12-reglerna

De unika svenska reglerna för beskattning av entreprenörer skiljer sig från resten av världen. För den som äger och arbetar i ett fåmansföretag fördelas beskattningen av utdelningar och kapitalvinster schablonmässigt mellan inkomstslagen tjänst och kapital.

Bakgrunden till de speciella reglerna är att en ägare som kontrollerar ett fåmansföretag själv kan bestämma hur mycket ersättning som ska betalas ut som lön och hur stor del av vinsten som exempelvis ska delas ut. Tanken med fördelningen mellan inkomstslagen kapital och tjänst är att ägare till fåmansföretag inte i avsevärd mån ska uppnå någon bättre ekonomisk situation än vanliga löntagare.

När en delägare till ett fåmansföretag, är verksam i betydande omfattning är andelarna kvalificerade och utdelningar och kapitalvinster ska deklareras på blankett K10. Detsamma gäller om någon närstående till delägaren är verksam i betydande omfattning. Reglerna innebär förenklat att utdelning och kapitalvinst i viss omfattning ska tas upp som inkomst av tjänst i stället för kapital. Den effektiva skattesatsen för den del som beskattas som kapital är 20 procent, medan den del som behandlas som tjänsteinkomster beskattas progressivt, och skattesatsen kan alltså bli så hög som över 55 procent. Det finns dock takbelopp som begränsar hur stor del av utdelningar och kapitalvinster som beskattas i inkomstslaget tjänst. Över dessa takbelopp sker beskattning i inkomstslaget kapital till en skattesats om 30 procent.

De särskilda skattereglerna för delägare i fåmansföretag infördes i samband med skattereformen i början av 1990-talet och lagtexten hittade man i 3 § 12 moment i lagen om statlig inkomstskatt, därav begreppet 3:12-reglerna. Lagen om statlig inkomstskatt kom senare att ersättas av inkomstskattelagen så numera hitta vi regelsystemet i 57 kapitlet i inkomstskattelagen, men begreppet 3:12-reglerna lever kvar allt jämt och lär fortsätta att göra det i framtiden också.

3:12-reglerna gäller för delägare som är aktiva i fåmansföretag. Om en ägare inte är verksam i betydande omfattning i bolaget beräknas inget gränsbelopp och en rak effektiv skatt om 25 procent gäller i stället. Aktierna är då okvalificerade och utdelningar och kapitalvinster ska deklareras på blankett K12. Det kan exempelvis vara fallet när femårsperioden i ett karensbolag har löpt ut. Skattesatsen om 25 procent kan även gälla när det finns ett betydande ägande av externa passiva ägare på så sätt att utomståenderegeln är tillämplig.

Utomståenderegeln är en undantagsregel som förenklat innebär att om en utomstående ägare i betydande omfattning (minst 30 procent) äger del i företaget och har rätt till utdelning, ska en andel bara anses kvalificerade om det finns särskilda skäl.

Det belopp som får tas upp till den lägre skattesatsen om 20 procent beräknas vid ingången av varje år och kallas för gränsbelopp. Det finns två metoder för att beräkna gränsbeloppet, förenklingsregeln och huvudregeln. Förenklingsregeln, även kallad schablonregeln, innebär att delägare som äger 100 procent av ett fåmansföretag får tillgodogöra sig 2,75 inkomstbasbelopp (204 325 kronor inkomståret 2024) som gränsbelopp per år. För den som äger del av ett fåmansföretag proportioneras schablonbeloppet utifrån ägarandel. Huvudregeln, även kallad löneunderlagsregeln, utgår ifrån omkostnadsbeloppet för aktierna i fåmansföretaget. Om vissa krav är uppfyllda får delägare dessutom lägga till ett lönebaserat utrymme som bygger på de utbetalda lönerna i företaget och eventuella dotterföretag. Detta kan ibland resultera i höga gränsbelopp för delägaren.

Det är därför viktigt för ägare att ha koll på sitt löneuttag och olika förmåners effekt för att avgöra om du man har rätt att tillgodogöra sig ett lönebaserat utrymme. Det är möjligt att växla mellan de olika reglerna för att beräkna gränsbelopp genom åren, men förenklingsregeln kan bara användas på ett kvalificerat aktieinnehav per år och person.