Förslaget: Så kan reglerna för ränteavdrag förändras

Den 1 januari 2019 trädde de nya ränteavdragsreglerna i kraft. Syftet med reglerna har främst varit att öka neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital samt att minska incitamenten för internationell skatteplanering med ränteavdrag. Mot bakgrund av reglernas omfattning och att de förväntades innebära stora förändringar för såväl företag som Skatteverket, beslutade regeringen i oktober 2021 att det skulle göras en uppföljning och utvärdering av reglerna (dir. 2017:97). Utredaren fick bland annat i uppdrag att utreda och analysera tidpunkten för fastställande av negativa räntenetton och alternativa möjligheter till koncernutjämning för företag som ingår i samma intressegemenskap. 
Fredagen den 31 maj presenterades utredningen i sin helhet (SOU 2024:37). Innan reglerna kan komma på plats väntar emellertid både remissförfarande och riksdagsbeslut. Nedan redogörs det för huvudpunkterna i utredningen och vilken betydelse de kan komma att ha för bolag och företagare i Sverige om de genomförs.

Innan den 1 januari 2019 saknades det en räntedefinition i inkomstskattelagen. I samband med att ränteavdragsreglerna infördes togs därför en särskild skattemässig definition av ränta in i 24 kap. IL. Sedan införandet har definitionen varit föremål för prövning i ett fåtal ärenden vid Skatterättsnämnden och Högsta förvaltningsdomstolen. Utredaren har sett över den praxis som finns och kommit fram till att det i dagsläget inte finns något allmänt behov av vare sig ändringar eller förtydliganden av räntedefinitionen.

Trots detta föreslår utredaren att det ska införas en särskild regel vid förvärv av förfallna eller kreditförsämrade fordringar. Förslaget innebär att det i lagtext ska slås fast att det är effektivräntemetoden som ska användas vid bedömningen av vad som anses utgöra ränteinkomster vid tillämpningen av 24 kap. IL. Förslaget innebär vidare att regeln enbart ska gälla för företag som förvärvar portföljer av förfallna eller på annat sätt kreditförsämrade fordringar till ett pris som understiger fordringarnas nominella värde. 

Idag kan ett negativt räntenetto som inte får dras av ett år, sparas i maximalt sex år. Utredningen föreslår att tidsgränsen ska tas bort och att ett kvarstående negativt räntenetto i stället ska kunna sparas på obestämd tid. Utredningen konstaterar att tillåta en sådan evig rullning visserligen kan medföra att företag i högre grad väljer att finansiera sin verksamhet genom lånat kapital. En tidsbegränsad rätt att rulla fram kvarstående negativa räntenetton medför emellertid en komplexitet i regelsystemet som med hänsyn till den administrativa börda som hanteringen medför inte är försvarbar. Samtidigt innebär en rätt att rulla fram kvarstående negativa räntenetton på obestämd tid en risk för att det uppstår svårigheter kopplade till att fastställa räntenettots storlek.

För att möjliggöra en evig rullning föreslår därför utredningen att det ska införas ett årligt obligatoriskt fastställelseförfarande för kvarstående negativa räntenetton. Tidigare har storleken på ett kvarstående negativt räntenetto fastställts först det beskattningsår som avdrag för detsamma har yrkats av den skattskyldige. Trots att ett sådant fastställelseförfarande för med sig ytterligare dokumentationsskyldighet för företagen, menar utredaren är det är det minst komplicerade alternativet som står till buds.

Det finns enligt dagens regler viss möjlighet till utjämning av räntenetto för företag inom en koncern. Ett företag som har ett positivt räntenetto får dra av ett negativt räntenetto som har uppkommit hos ett annat företag inom gemenskapen med högst ett belopp som motsvarar det positiva räntenettot. Då behöver det finnas koncernbidragsrätt mellan bolagen. Möjligheten till koncernutjämning gäller dock inte kvarstående negativa räntenetton utan endast de räntenetton som uppkommit det aktuella beskattningsåret. Det är också möjligt att använda koncernbidrag för att flytta avdragsutrymme inom en koncern.

För att åstadkomma en mer fullständig koncernutjämning av räntenetto föreslår utredningen att de företag som ingår i en så kallad beräkningsenhet, ska beräkna rätten till avdrag för negativt ackumulerat räntenetto gemensamt. I beräkningsenheten ingår företag med koncernbidragsrätt och det ackumulerade räntenettot består av beskattningsårets räntenetto och ett eventuellt kvarstående sådant. Därtill ska ett gemensamt avdragsutrymme för enheten beräknas. Det är beräkningsenhetens samlade skattemässiga EBITDA som föreslås ligga till grund för beräkningen av avdragsutrymmet; en skillnad mot nuvarande ordning där ett avdragsutrymme beräknas för varje bolag var för sig. Förslaget innebär att avdragsunderlaget ska beräknas utan hänsyn till koncernbidrag och utan hänsyn till avdrag för tidigare års underskott.

Beräkningsenheten väljer själv hur avdragsutrymmet ska fördelas, om beräkningsenheten inte får fullt avdrag för negativt räntenetto.

Enligt förslaget är det obligatoriskt att beräkna att gemensamt räntenetto och avdragsutrymmet för företag i en beräkningsenhet, det går således inte att välja att göra beräkningen bolag för bolag. I beräkningen ska bortses från koncernbidrag samt inrullade underskott.

Utredningen föreslår att beloppsspärren vid tillämpningen av förenklingsregeln ska höjas från fem miljoner kronor till 25 miljoner kronor. Förslaget bottnar främst i det höjda ränteläget, men även i det förhållande att svenska regler vid en internationell jämförelse är restriktiva.

Förenklingsregeln ska fortsatt tillämpas på hela intressegemenskapen, där definitionen av intressegemenskap även i fortsättningen ska utgå från årsredovisningslagen.

En skillnad mot dagens regler att hela intressegemenskapen måste tillämpa samma regel, dvs. förenklingsregeln eller huvudregeln. Enligt dagens regler kan olika regler tillämpas inom koncernen, dock att det totala avdraget är begränsat till 5 miljoner kronor om något bolag valt att tillämpa förenklingsregeln.

Utredningen fick i uppdrag att ta fram förslag på ett så kallat infrastrukturundantag som ska innebära att vissa företag undantas från de generella ränteavdragsreglerna. Utredningen anser inte att det finns ett behov av ett sådant undantag i Sverige och framhåller även de problem kring neutralitet som ett sådant undantag kan föra med sig. Då det ingick i utredningens uppdrag har ett förslag på undantagsregel tagits fram som innebär att företag som uteslutande eller så gott som uteslutande genomför offentliga infrastrukturprojekt, ska undantas från de generella ränteavdragsreglerna. Med offentliga infrastrukturprojekt avses projekt som (1) syftar till att tillhandahålla uppgradera driva eller upprätthålla en storskalig infrastrukturtillgång, (2) är av allmänt intresse, (3) pågår i minst tio år, och (4) där den eller de som är projektansvariga, inkomsterna, utgifterna och tillgångarna finns inom EU.

För att ett företag ska omfattas av infrastrukturundantaget föreslår utredningen att det ska göras en obligatorisk förhandsprövning hos Forskarskattenämnden. Endast företag som är godkända som infrastrukturföretag får tillämpa undantaget. 

De riktade avdragsbegränsningsreglerna innebär att företag begränsas i avdragsrätten för ränteutgifter på vissa skulder till företag i intressegemenskap. Såväl de nuvarande som tidigare reglerna har i avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen ansetts strida mot EU-rätten. Utredningen fick därför i uppdrag att föreslå hur reglerna kan anpassas för att inte även fortsättningsvis strida mot EU-rätten.

Utredningen föreslår en förändring som innebär att ränteutgifter till ett bolag som kan utbyta koncernbidrag som utgångspunkt ska vara avdragsgilla. Detsamma ska gälla om bolaget som tar emot räntan finns inom EES och bolagen hade kunnat utbyta koncernbidrag om mottagaren av räntan varit ett svenskt bolag. Det föreslås också ett undantag för rent konstlade upplägg, där avdragsrätt ändå ska nekas trots att koncernbidragsrätt finns.

Det föreslås också en förändring i den så kallade förvärvsregeln. Denna regel är tillämplig i det fall ett koncerninternt lån finansierat ett koncerninternt förvärv av delägarrätter. För att räntekostnader ska vara avdragsgilla i denna situation krävs att det interna förvärvet föregåtts av ett externt. Undantag införs om det interna förvärvet är en del i förberedelserna inför en extern försäljning.