Med: Kristian Persson, Sofia Almén
29 juni 20265 min lästid
Vad som egentligen ska ses som ränta i skattereglerna har länge varit en gråzon. Särskilt för kostnader som uppstår i samband med finansiering, men som inte är ränta i vanlig mening.
Nu kommer ett besked från HFD som gör det lite mindre oklart. Domstolen gör det tydligare hur begreppet andra utgifter för kredit ska tolkas, något som länge efterfrågats.
En viktig slutsats är att vissa rådgivningskostnader inte ska behandlas som räntekostnader. Det kan få betydelse för hur tidigare års deklarationer har hanterats. För bolag som har haft negativa räntenetton kan det därför vara värt att ta en titt bakåt. I vissa fall kan det finnas möjlighet att begära omprövning.
Enligt ränteavdragsbegränsningsreglerna medges företag avdrag för negativa räntenetton med upp till 30 procent av en skattemässig EBITDA. Reglerna innehåller även den så kallade förenklingsregeln enligt vilken avdrag medges med upp till fem miljoner kronor totalt inom intressegemenskapen.
Reglerna innehåller en särskild definition av vilka kostnader som ska betraktas som ränta skattemässigt. Till denna definition räknas bland annat ”andra utgifter för kredit”.
HFD har nu klargjort hur så kallade commitment fees och rådgivningskostnader kopplade till anskaffande kredit ska hanteras skattemässigt.
I målet rör ett företag som inför ett planerat förvärv övervägde att finansiera köpet via en flexibel kreditfacilitet. Avtalet innebär att bolaget betalar en avgift för bankens åtagande att på bolagets begäran låna ut pengar. Avgiften beräknas på den del av kreditutrymmet som bolaget inte utnyttjar och om hela utrymmet utnyttjas utgår således ingen avgift alls. Till den del som bolaget utnyttjar
kreditutrymmet för att låna pengar kommer det i stället att utgå marknadsmässig ränta på det faktiskt lånade beloppet.
HFD ändrade Skatterättsnämndens förhandsbesked och menar att commitment fee ska ses som en utgift för kredit oavsett om facilitetsutrymmet utnyttjas fullt ut, delvis eller inte alls.
Bolaget avsåg anlita extern juridisk rådgivning avseende finansieringen såsom granskning av låneavtal, hjälp med förhandling av lånevillkor och upprättande av vissa handlingar kopplat till finansiering.
Skatteverket har drivit linjen att rådgivningskostnader erlagda till extern part som ej är långivare bör klassificeras som andra utgifter för kredit om de är nödvändiga eller har ett nära samband med införskaffande av kredit.
HFD underkänner nu detta synsätt och menar att sådana kostnader inte ingå i räntedefinitionen.
Domstolen menar att den externa rådgivaren inte har något eget intresse av att ett finansieringsavtal upprättas eller av att lånade belopp betalas tillbaka och därmed saknar det karakteristiska beroendeförhållande som präglar relationen mellan låntagare och långivare. Vidare motsvarar inte de aktuella rådgivningskostnaderna ränteinkomster för rådgivarna, vilket också talar emot att beakta dem räntekostnader.
Domstolen konstaterar slutligen att om rådgivningskostnader till en extern part skulle anses utgöra andra utgifter för kredit skulle detta inte stå i överensstämmelse med syftet med lagstiftningen.
Domen har konkret och omedelbar betydelse både för företag som historiskt har klassificerat rådgivningskostnader som ränteutgifter och för framtida hantering.
Bolag som tidigare inkluderat rådgivningskostnader till externa parter i beräkningen av det negativa räntenettot kan därför dra fördel av att se över sin hantering och ta ställning till om det finns grund för att begära omprövning.
Vill ni veta om domen kan innebära en möjlighet för ert företag? Hör av er till oss så hjälper vi er att bedöma om det finns anledning att begära omprövning och eventuellt få tillbaka skatt.
Efter en lång period av osäkerhet, kritik och utredningar har regeringen nu tagit nästa steg och lämnat en lagrådsremiss med förslag om förändrade regler för FoU-avdraget. För många företag är detta ett efterlängtat besked om att lagstiftningsprocessen nu rör sig framåt.
Vi finns på plats under Almedalsveckan, 23–25 juni, för att diskutera entreprenörsbolagens och ideell sektors utmaningar och möjligheter.
Sedan 1 januari 2026 gäller nya regler för delägare i fåmansföretag. Det är först i deklarationen 2027 som ägare behöver lämna in en K10-blankett enligt de nya reglerna, men redan nu är det hög tid att analysera vilka förändringar som du eller ditt företag eventuellt måste göra redan nu. Vi har samlat de viktigaste punkterna för delägare att ta ställning till.
Med vårt nyhetsbrev Target får du varje månad aktuella nyheter likt denna, tips från våra experter och information om kommande evenemang. Vi vill bidra till att ditt företag växer och utvecklas.
