
Direktivets tre pelare
Pelare 1: E-fakturering och digital rapportering:
Från 2030 kommer e-fakturor ersätta pappersfakturor som standard vid gränsöverskridande B2B-transaktioner. För att uppfylla direktivets krav måste fakturorna upprättas i enlighet med EU-standarden för e-fakturor (EN 16931) och kunna överföras och mottas i ett och samma elektroniska format.
Även så kallade periodiska sammanställningar kommer att försvinna och ersättas av digital rapportering i realtid. Ett system kommer att upprättas där transaktioner löpande rapporteras in via Skatteverket (genom upprättandet av en e-faktura, senast 10 dagar efter den beskattningsbara händelsen) till en central EU-databas, där även information om bland annat momsregistreringsnummer lagras. På sikt är tanken att detta system ska integreras med såväl tullbevakning som EU:s föreslagna regelverk för internationella betalningar (CESOP).
Pelare 2: Beskattning av digitala plattformar
Från 2030 kommer e-plattformar för korttidsuthyrning av boende (max 30 sammanhängande dagar) och persontransporter omfattas av reglerna om faktisk leverantör (deemed supplier). Plattformar som idag endast anses tillhandahålla ett elektroniskt gränssnitt för bakomliggande leverantörer kan komma att beskattas som om de vore den faktiska leverantören som förmedlar tjänsterna i eget namn.
Reglerna drabbar inte plattformar vars bakomliggande leverantörer redan tillhandahåller ett giltigt lokalt momsregistreringsnummer, och inte heller resebyråer eller mycket små företag omfattas. Medlemsstater kommer ha möjlighet att börja tillämpa dessa regler i förtid redan från 2028.
Pelare 3: En enda momsregistrering
Redan från 2028 utökas även OSS (One Stop Shop), som gör det möjligt för e-handelsföretag att enkelt sälja varor och tjänster till konsumenter i länder där de inte är registrerade för moms, till att även omfatta bland annat monteringsleveranser och leveranser ombord på fartyg och tåg. Syftet är att göra det mindre nödvändigt för e-handelsföretag att registrera sig i flera olika EU-länder, och reglerna omfattar nu även överföringar av egna varor vilket innebär att specialreglerna om avropslager från och med januari 2027 inte längre kommer kunna tillämpas.
Utöver ovanstående kommer lokal omvänd beskattning från 2028 bli obligatorisk vid samtliga gränsöverskridande B2B-transaktioner där leverantören inte är registrerad för moms i mottagarlandet. Den enda begränsningen som en medlemsstat kan införa är ett krav på att mottagaren faktiskt måste vara registrerad för moms i landet.
Vad händer nu?
Från dagen då direktivet antogs så försvann kravet på att söka EU-kommissionens godkännande för att få införa inhemska digitala system för e-fakturering och digital rapportering. Många EU-länder har redan infört egna inhemska system (exempelvis SAF-T), och dessa måste harmonieras med direktivet senast 2035.
Våra kommentarer
De nya reglerna kommer att föra med sig betydande förändringar för såväl stora som små företag, och omställningen kommer sannolikt bli kostsam. Anpassningar av ERP-system, inköp av ny mjukvara och uppträning av personal är bara några av kostnadsposterna, men möjligheterna finns också för att det digitala upplägget på sikt kan bidra till ökad automatisering som i sin tur leder till besparingar.
Vi rekommenderar företagen att påbörja arbetet med att planera för de nya reglerna för att inte riskera att tappa konkurrenskraft på sikt.
Grant Thornton följer utvecklingen och kommer löpande att publicera nyhetsartiklar kring ViDAs framskridande. Prenumerera på vårt Nyhetsbrev Target för senaste nytt.
Med vårt nyhetsbrev Target får du varje månad aktuella nyheter likt denna, tips från våra experter och information om kommande evenemang. Vi vill bidra till att ditt företag växer och utvecklas.