Köp av möbler till hemmakontor är inte avdragsgilla

Följ på LinkedIn

Lars Davérus , Skatterådgivare och momsspecialist

Utifrån domen kan man ifrågasätta avdragsrättens rättvisa och överensstämmelse med syftet att förhindra momsavdrag för privata kostnader. Arbetsgivare som tar betalt för hemmakontorsutrustning drabbas hårt; de måste redovisa utgående moms på marknadsvärdet utan att få avdrag för ingående moms vid inköpet.

Bakgrund

I momslagen finns ett absolut avdragsförbud för stadigvarande bostad som syftar till att säkerställa att avdrag för ingående moms inte görs på sådant som kan anses utgöra privata levnadskostnader. Frågan i det nu aktuella målet var om detta avdragsförbud var tillämpligt på inköp av skrivbord och skrivbordslampor till de anställdas hemmakontor.

Målet är ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden och rör Ericsson AB. I samband med pandemin övergick bolaget till arbete hemifrån för de kontorsanställda som hade sådana arbetsuppgifter som kunde utföras hemifrån. I och med detta tog bolaget fram ett erbjudande till dessa anställda om att få göra inköp av vissa utvalda kontorsmöbler för placering i hemmet.

I korthet bestod erbjudandet i att den anställde kunde göra ett inköp av ett skrivbord och en skrivbordslampa, och därefter blev ersatt av arbetsgivaren för inköpet. Erbjudandet var begränsat till ett visst belopp för varje anställd. Den anställde kunde välja mellan vissa produkter som bolaget valt ut och bedömt som ergonomiskt lämpliga. Skulle anställningen hos Ericsson AB upphöra, kunde den anställde antingen köpa kontorsmöblerna från bolaget till marknadspris eller lämna tillbaka dem.

HFD:s avgörande

HFD inleder sin bedömning med att hänvisa till sin egen tidigare praxis och konstaterar att avdragsförbudet för stadigvarande bostad är en schablonregel. Avdragsförbudet ska tillämpas oberoende av om huvudregeln för avdragsrätt i momslagen skulle ha medfört rätt till avdrag därför att momsen är hänförlig till momspliktig verksamhet.

Avdragsförbudets karaktär av schablonregel innebär dock inte att avdrag för ingående moms som hänför sig till en byggnad av bostadskaraktär alltid ska vägras, oavsett på vilket sätt byggnaden används. Både utformningen och den faktiska användningen av en byggnad eller en del av en byggnad kan tillmätas betydelse vid bedömningen av om byggnaden (eller byggnadsdelen) ska anses vara stadigvarande bostad.

Exempelvis har avdragsförbudet inte ansetts vara tillämpligt då en del av en bostadsbyggnad används som kontor i momspliktig verksamhet, givet att den delen har varit helt avskild från byggnaden i övrigt. I det nu aktuella målet var det fråga om ingående moms hänförlig till inköp av skrivbord och skrivbordslampor som placerades i de anställdas hem och användas av dem vid hemarbete. Enligt HFD framgick inte att arbetsplatserna i hemmen var avskilda från bostaden i övrigt.

Faktumet att skrivborden och skrivbordslamporna utgör lös egendom hindrar inte att den ingående momsen på inköpen kan omfattas av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Vidare konstaterar HFD att skrivbord och skrivbordslampor är vanligt förekommande i bostäder och kan användas även för privat bruk. Mot bakgrund av detta ansåg HFD att avdragsförbudet för stadigvarande bostad var tillämpligt på Ericsson AB:s inköp av kontorsmöbler till de anställdas hemmakontor.

Våra kommentarer

Avgörandet från HFD återspeglar enligt vår uppfattning en förlegad syn och en rättstillämpning som inte är i synk med hur samhället och bedrivandet av verksamheter har utvecklats, inte minst i kölvattnet av Covid-pandemin. Den allmänna uppfattningen är att det idag måste finnas utrymme för en mer tidsenlig hantering av denna typ av inköp. Exempelvis bör kostnaderna kunna bedömas så som allmänna omkostnader i den samlade momspliktiga verksamheten hos bolaget, vilket också minoriteten i Skatterättsnämnden resonerade kring i det aktuella fallet. Med utgången i målet blir det tydligt att avdragsförbudet för stadigvarande bostad måste ses över för att anpassas till den verklighet vi lever och arbetar i idag.

Konsekvensen av domen blir i princip att avdragsrätten för inköpet bestäms baserat på var inventarierna placeras, det vill säga i arbetsgivarens lokaler eller den anställdas hemmakontor. Det går att fundera på om detta är i linje med avdragsförbudets syfte att förhindra avdrag för ingående moms på privata levnadskostnader.

Extra kännbar blir domen för de arbetsgivare som tar betalt av anställda för kontorsutrustning till hemmakontor. Dels ska arbetsgivaren då redovisa utgående moms på ett underlag motsvarande marknadsvärdet för möblerna, dels får arbetsgivaren inget avdrag för ingående moms på inköpet av möblerna.

Högsta förvaltningsdomstolens dom meddelad den 2 juni 2023, mål nr 605-23